Inget alls

Jag är hemma från stockholm. Det var så fint. Operan var jättestor och alla var jättesnälla. Vi fick se svansjön, baletten, och Xerxes, Operan. Stockholm var stort. Är stort. Trodde aldrig jag skulle tycka om dte så mycket som jag gkorde. Stavar fel. Är trött. Ångest över att vara hemma igen. Helvete allt är ju som alltid här hemma. Alltid något fel.
Har i alla fall klarat mig bra där uppe. Det har varit lugnt. Skönt. Behövde bara tänka på att ta rätt buss, rätt tunnelbana. Så skönt att bara behöva komma ihåg att sätta den ena foten framför den andra. Underbart.
Ska inte vara sån nu. Jönköping är ju också stort. SKITSAMMA HEJDÅ

Hope for the Hopeless

Lyssnar på Almost Lover - A Fine Frenzy.

Jag är lite sådär. Ena sekunden älskar jag mig, alla jag känner och hela den här staden. Som idag. Gick ensam på stan, i röd basker och svart jacka. Köpte armband för 200:- på JC och det sved inte ens att bränna pengarna. Jag lyssnade på musik och log. Köpte en stor kaffe på Donken(popartider<3). Satt ensam vis ett bord och såg människor komma och gå, gick sen ut i regnet med kaffet i handen och åkte bussen hem. Jag njöt av allting. Så himla nöjd.

Kvällen innan, igår. Orkar jag inte tänka på framtiden, det känns som att jag inte kommer orka hela vägen. Såg inget bra med livet eller världen. Ännu mindre den här staden.

Måste försöka fokusera på de bra stunderna.

Och sluta vara arg och avundsjuk och nöjd med livet.

MOPEDKORT <3

Hej.
I helgen var jag ju på bokmässan med Elin. Det var så himla mysigt. Jag fick Lars Winnerbäck boken signerad, och köpte en bok mer namnet; Stolthet och Fördom och Zombier. Allt var så himla fint. På vägen dit så var Elins mamma hyper, Vi borde inte låtit henne dricka kaffe så tidigt, och ville fika så fort vi kommit ut på E4:an! Vi lyssnade och dansade och sjöng till Frank Sinatra och gillade det! Elin och jag bodde själva i ett liitet hotellrum och bråkade och fnissade om det lilla täcket och det göra "cancer-täcket". Det var jättemycket folk på mässan och vi blev lite tjuriga. Träffade en fin tjej som heter Emma, som Elin tycka var extra fiiin! *BlinkBlink* Hahaha, jag dör! har nog lite för trött för att skriva blogg egentligen. Aja, sammanfattat nu, Lars Winnerbäck är söt men har äckligt långt hår, jag hatar folk som går långsamt och scandichotellens frukost är GUDOMLIGA! (Pannkakor, äggröra, bacon, mackor, müsli, flingor, te, kaffe, juice...!!!!)

Idag träffade jag sofia. Så himla fint. Jag kom hem till henne innan hon själv och jag och hennes mamma pratade om mopedkort och när förarbeviset kommer hem. Jag gillar't! Skitsamma!
Nu ska jag nog kolla på tv! hihi heidoooo

A dark storm is on it's way

Okej, något fel är det hela jävla tiden och ja gär så arg och ledsen för att det aldrig kan bli lugnt. Jag smsar och försöker göra någonting bra men det slutar med att jag blir arg för att inget funkar och vem fan vet. är så jävla ensam. Hatar livet här. Hatar att det tär på mig så jävla mycket det där smset. Och det funkar inte att "inte bry sig" för det gör så jävla ont allting och jag låter som någon som ska vara med i Tyra Banks Show. Men det skiter jag i för jag är så jävla ledsen på allting och allt jag behöver är någonting som kan vara lite jävla stabilt för en gångs skull. Någonting som inte faller. Så fort det verkar bra så är det någonting som blir fel och jag är så jävla trött på allting vill bara vrida tillbaka klockan och säga "nej tack jag behöver inte det här". Sen skulle jag vända mig om och gå så jävla långt bort jag kunde för jag orkar verkligen inte mer nu. Jag vill bara ha någonting som är stabilt och står fast i marken. Jag behöver något som samlar mina tankar och säger, nu räcker det sluta tänk så dricker vi te och mår bra. Vill ha det bra.
Mår så jävla illa hela tiden. Känner mig som jag gjorde för länge sen. Tiden då Max var här, och sen inte. Gud jag dör hatar mig själv och allting. Mår så jävla illa.

Novell

Du sitter ensam på bänken där ni träffades. Med musiken i öronen och vinden i håret känner du dig som en stor kliché. Du är som den där Kent låten. Den där som handlar om att återvända för det var väl något som hände där som förändrade ditt liv. Du har aldrig varit ett så stort fan av Kent. Någonstans i huvudet bakom muffinrecept och förra veckans spanska glosor spelas ett minne som en film om och om igen. Minnet av den första kvällen hemma hos henne.

Du satt på sängen, hon uppkrupen i soffan bredvid sin cd-spelare. Ni hade inte mycket att säga varandra nu när ni äntligen var här. Det hade varit tyst enda sen ni klev in genom den röda dörren till det lilla radhuset på Blomkålsvägen. Huset var stökigt och du hade genast ramlat på ett par kvarglömda sandaletter. Hon fnissade och hjälpte dig upp. Du bad om ursäkt och frågade varför det låg sandaler i hallen. Det var ju ändå november och löven hade ändrat färg och börjat falla för flera veckor sen. Hon svarade att det var sandaletter och lämnade den sista frågan obesvarad. Det var någonting hon alltid gjorde. Lämnade frågor hängande i luften. På något sätt kunde du ana att det var en sorts hämnd på att du hade svårt att avsluta långa meningar. Hon hade irriterat sig på det sen första dagen ni träffats.

Hennes rum var inte stort. Men precis lagom för två trasiga själar som desperat försökte komma på ett sätt att bryta isen, tystnaden.Väggarna var svarta, en av dem hade ett stort fönster man kunde sitta i. Där i hade hon kuddar och ett blommigt täcke. Fönsterkarmen var målad i mörkgrönt. I ett hörn stod en säng med bredden 103cm. Hon hade ett antikt sängbord i någon murken färg. Det var repigt, precis som hon. Soffan, som var en gammal fransk soffa i brun klädsel, stod bredvid fotändan av sängen. På ett väldigt litet skrivbord som matchade sängbordet stod det en CD-och LP-spelare. Under skrivbordet fanns det två backar fulla med skivor av olika storlek och ålder. Av alla de skivorna så valde hon att spela Kent. Fast vem kan klandra henne? Hon var allt de sjöng om. Ensam, förvirrad och krossad i tusen bitar. Än så länge var väggarna tomma men de skulle snart fyllas av bilder målade av dig. Det svarta skulle ersättas av färgsprakande i oljefärg och akvarell.

Så där satt du. Du var så liten i hennes ännu mindre rum. Ni sa nästan ingenting. Bara lyssnade på tonerna av moll gitarrer. På något sätt kunde det inte ha blivit bättre.

Du hoppar två år fram i tiden och hamnar i nu. Du hamnar på en bänk, sittandes i den sista sommarvärmen. Minnena spelas upp på repeat innanför kraniet. När du känner att någon smyger armarna omkring dig kan du inte låta bli att le. Ett par mjuka läppar mot din hals och lyckan sprider sig som eld genom din sommarbruna kropp. Du vänder dig om och möter läpparna.


Beatrice Heikkilä 9k

Tomt

Jag vill leva som i en bok. En Anna Gavalda. Men Frankrike är så fruktansvärt långt borta. Mina tankar är alldeles för unga och min svaghet inte vacker som på film. Jag ska prata Franska och allt ska låta sådär underbart sorgligt.

När jag blir stor ska jag bli vackert trasig.

Randomness?

Jag förstår inte. Vad hände med komunikation? Jag känner mig så jävla utelämnad när jag läser vad du tycker på din blogg. Och jag vet att du kommer se det här och jag ber dig, brätta för mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det blir ju bara fel. Det har ju alltid blivit fel när jag har sagt eller gjort något. Så jag väntar, gör ingenting så får du välja, vad ska jag göra för att inte göra fel. Är så förvirrad.

Åker till bokmässan i Göteborg i helgen. Ska bo på hotel med Elin och hennes familj, och så går vi på bokmässan i två dagar, äter ute och sådär. Lars Winnerbäck kommer tydligen dit. Ska bli fint.
Är så himla trött. Har jättemycket att göra i skolan och på måndag ska jag ta mopedkort (fett!) och har aldrig kört moped i hela mitt liv! Känns sådär. Har prov och läxor. Ser fram emot att komma tillbaka ifrån praon. Ska göra det bästa repotage jag någonsin gjort, bra upplägg med bra bilder och intervjuer. Ska dessutom göra ett musikarbete då. Om låten Army of Dreamer med Broder Daniel. Myser.
Det var väl inte mycket mer. Känns som att jag bara kräks ut randomness på den här bloggen. men vad annars ska man göra. Allt rullar på, idrott tar mitt liv, nästan. Skitsamma. Hejdå.

Ångrar allt

Ska bli så jävla skönt att lämna Huskvarna och bo i stockholm. Rusningstrafik, operan och Elin. Det blir mycket fika och bara ta det lugnt. Reflektera och fundera. Kommer sakna Sofia så att jag dör, men kan ju alltid ringa på kvällen. Älskar att åka bort. Ska verkligen njuta av att vara härifrån. Allt här är uppochner och inte som jag trodde. Jag är besviken. Ledsen. Det blev fel och vissa är falskare än jag trodde. Men det finns inget jag kan göra mer än att glömma. Ska ta reda på mig själv i vimlet nu.
Läser en underbar bok av Anna Gavalda. Hon är så himla mysig.
Gick hem ifrån Sofia idag och mötte hösten. Trodde inte den var här men löven hade fallit.
Två veckor kvar tills jag åker, två veckor kvar med funderingar och ute lämnande.
Ikväll blir det läsa och dricka te. Har ingen aptit. Ska sluta hata. Måste koncentrera mig på dem jag gillar. Älskar. Ska börja visa vad jag känner. För alla. Sluta fundera och vara rak. Måste radera smset med. Men inte än. Kan inte riktigt än. Men snart. förstörd.

Love

Har fyllt femton och i fredags hade jag tjejmiddag.
Det var asmysigt och vi var uppe till fyra och skratta ihjäl oss. Älskar mina vänner.

Kan du höra mig?

Te, noveller och kent. Earl Gray, honung och förstora kläder. Ångesten som sliter min hjärna i bitar. Ångrar att jag öppnade mig. Ångrar, känner mig svag och livrädd. Allt är så öppet. Ute på display. Alla kan höra se och veta vad jag känner. Nej nej och nej. Jag ångrar allt. Vill inte ha tillbaka någonting. Alltid är det något som fattas. Någon jag saknar eller inte.

Och som jag önskar att du var här nu
jag vill bara höra dina hjärtslag
och som jag önskar att vårat krig tog slut
jag har lärt av mina misstag
och du är lika ensam som jag

Tomt. Ensamt. Något bara slår sönder mig.
Skitsamma. Fan ta allt. Skitsamma.

Alldeles för tidigt för ett normalt inlägg.

Nu är det tidig morgon och jag sitter här. Har en kopp te och en macka som smakar trä. Smart som jag är så ger jag mackan till hunden.
Så, idag är en lång dag men med Elin och musik så går det mog fort.
Fast idrott.. idrott.
Seriöst mitt huvud exploderar av att tänka på det. Springa intervaller, brännboll, höjd hopp. Allt som ens "kamrater" står och kollar på en får mig att börja gråta. Jag tänker inte livrädda och jag tänker inte hoppa bock!
Åh om man ska skiva något bra så är det att jag KANSKE ska få gå på en konsert i stockholm med inga mindre än...MEW! Herregud vad fint tänk att få se Jonas Bjerre! mmhm!
Aja, höll på att glömma att det var skola idag men kom på det i tid. Bra antar jag. Men ska säga att jag försov mig till Erik. hahahah.....
Kanske är det här för tidigt för mig att skriva ett blogg inlägg men eftersom ingen läser den här bloggen eller vet att den existerar så gör det ingenting. Intalar jag mig själv i alla fall.

hejdå nu ska jag surfa runt innan skolan.

Allmän dag

Tja.
Sofia gick typ just hem och jag har städat lite. Ska hänga tvätten med om en stund, sen städa och se på tv. Suger Rush i kväll ju. Fick reda på att mew kommer till sverige i november. Peppar jag eller vad?! Gött.
Aja, skolfoto idag. Den är i färg i år igen och jag har helt svarta kläder. Snyggt till mitt vita hår. Nu låter det som jag hittar på men det gör jag inte. Satt ner precis i mitten. Om jag inte blundar så blev jag säkert skitsnygg. Lovar.
Annars var skolan okej. Är mest med Elin för orkar inte kämpa för att vara med Fia och Felicia. Och Elin snackar ju inte skit. Inte vad jag evt i alla fall och det är bättre!
Vi hade musik och ska tydligen ha en profil musikal. Fille fick dampet och vi får väl se hur mycket musikal det blir av det. Tänke rinte skämma ut mig inför hela skolan. Aja.
I morgon ska jag fortsätta vara en mörkt klädd popare. Tänker inte bli som alla andra så mörka kläder blir det! Vill ju inte att alla ska stirra. Trivs i svart.
I helgen blir det förhoppningsvis en massa bus. Gud vad töntigt. Men ja, var uppe sent. Skratta och se på film och lyssna på musik. Som när man var popare! Ska höra av mig till Bea stendahl med och kolla om hon vill träffas och ta en hemmabakad fika för jag har inte råd att fika ute
! Det vill hon säkert, men hon får komma hit!
Det var väl typ allt. Hörs i morgon typ.

Mogen tjej!

Nu är det morgon och jag har sovmorgon! Börjar inte förens om jättelänge. Skitsamma, det var inte det jag skulle säga. Utan jag skulle säga det att igår gjorde jag något moget! Jag har varit arg, har tappat honom och inte fattat vad han höll på med. Men nu när jag tänker efter så var det säkert inte meningen heller. Jag har varit elak. Men strunta idet nu! Jag fick en hel hink med mod på kvällen så jag skrev till Albin på msn. Visst låter det som en liten grej! Men vi har inte pratat på så länge så det är inte det. Jag frågade vanliga saker och det blev till en bra helt vanlig konversation. Jag är stolt över mig själv. Sa till och med att jag är i stan rätt ofta så jag kunde höra av mig om han ville göra något! Tror han ville det, fattade inte riktigt. Aja, är fett nöjd. Ska lägga allt sånt bakom mig för det är så himla töntigt att vara arg. Har slutat vara arg på Behzad med. OCH Ludvig. haha.. typ i alla fall! jag hälsar och sånt. Pratar om vanliga saker. Vi träffas så ofta så det är lika bra det. Att sluta vara så trångsynt. Så när jag nu är på peset så kommer inget vara pinsamt! Visst är jag så himla smart! Gillar ju dom, dom är snälla! Och söta!
Åh, jag saknar Sofia. Vi har inte setts på så himla länge nu. Men i eftermiddag ses vi. Det känns bra. Enkel skola idag. Tidig morgon. Min hjärna mullrar fast det gör inte ont. Bara tankar. Snurrar. Är förvirrad. Men inte som innan. Blöööh

Inget speciellt

Träffade fint folk idag.
I skolan var det skola och inget speciellt. Jag var klädd i svart och var en BDpopare. Love it.
Slutade tidigt så jag tog en buss in till stan dör jag träffade Amanda som var hungrig. Så vi gick till jönköpings bästa pizzeria, Alcamo. Amanda köpte mat och jag åt av hennes bröd. Sen gick vi in mot stan för att möta Julia, Jonas och Amandus. (Det går redan bättre med att träffa folk. Och Amandus hade rätt. Men tänker mindre). Vi möttes och virrade runt. Älskar det. Älskar att vi bara skrattar och så. Så himla fint. Sen gick tvi tillbaka till Alcamo och jag åt av Amandus mat. Gott. Sen skulle alla hem, så jag fick åka jag med. Såg Albin på bussen. Och Vanessa.
Hehe. När jag gick förbi Fias hus så ringde hon och jag gick hem till henne och var dryg och åt choklad kaniner. pappret blev till en katt när man drog ut det! Gick hem och såg på film med pappa. Grymt.
Så. En dag. Kändes ensamt och genant. Försöker att bli något annat än den jag är just nu. Därför BDpop. I morgon är det skolfoto och jag måste komma på vad jag vill. Ska jag söka till estet? Ska jag inte? Ska jag ta ett år till att jobba? Ska jag kolla om dom har jobb på Bernards? Ska jag sluta ställa frågor till mig själv? Vad ska jag göra med mig själv? Blablabla, det kändes bra idag. Ångest nu. Igen. Ångest ångset åhesty.

Måste

Sitter och funderar. Känner mig nere som alltid. Borta och ingenting. Måste börja vara med folk jag tycker om. Träffa Amandus mer, träffa Julia och Amanda och Jonas.
Så fort jag kan ska jag bryta med alla de som gör att jag tvekar att åka till stan.
Jag ska tvinga alla att ha nattpicnicar. Jag ska tvinga dem att gå långa promenader och ta grupp kort. Jag ska få dem att göra saker med mig. Så jag slipepr vara så ensam. För det är vad jag är nu. Ensam. Visst jag har Sofia och hon är underbar men jag känner mig så himal ensam. För det är ingen som ringer. Det är ingen som skickar brev. Det är ingen som vill dela alla sina hemligheter med mig.
Jag är så fruktansvärt ensam och jag hatar det så.
Måste sluta fundera. Måste sluta tänka och grubbla och gråta. Måste måste måste.
Måste flytta, börja leva sluta må såhär sluta tänka, bli förvirrad. Måste så mycket och orkar ingenting.
Måste börja sluta nu. Måste glömma, och förlåta. Framför allt.

Måste hitta mig själv innan hösten kväver mig.